Utställningen …

Nothing is for sale

Målningen kom in i mitt liv av en ren tillfällighet. Jag gick på vernissage och köpte en bok om Paul Klee på bokrea 1984 och minns att jag tänkte att det där kan väl inte vara så jävla svårt.

Min Lillebror Pontus var 20 år ung när han smittades av HIV och Pontus utvecklade redan efter ett par år fullt utvecklad AIDS. Pontus bodde med mig och min familj de två sista åren av hans liv, i princip samtidigt som folk stod i rymddräkt när de behandlade Aidssjuka på roslagstulls sjukhus. Sorgen och paniken blev mig övermäktig men alkohol, hårt arbete och att måla blev den räddningsplanka som hindrade mig ifrån att krackelera. Upptäckte att djupt nere i tavlorna kunde jag se saker som ingen annan såg och fyllde i princip bara i det som jag såg dyka upp. Alltid haft etta i teckning i skolan men i mitt oortodoxa sätt att måla upptäckte jag att om jag bara letar och fyller i sakta och metodiskt så blir det både detaljerat och vackert till slut. På de flesta av mina målningar har jag målat och målat över fyllt i och inmutat områden som jag metodiskt ”låser” när jag känner mig nöjd. processen är väldigt långsam och på de flesta av mina målningar har jag målat säkert 25- 50 gånger och i vissa fall lika många timmar, vilket alltid medfört att jag har haft väldigt svårt att skiljas ifrån mina målningar. Prislappen har blivit gigantisk för en målning av en helt okänd autodidakt fotbollsspelare som målar besynnerliga målningar på baksidan av tapet. Följdaktligen kan man kort säga att mina försäljningsframgångar varit väldigt små. Men ingen är gladare än jag för det. Försökt att måla akvarell och införa en snabb process men det enda som händer är att det blir ganska vackert men det känns som jag fuskar. På utställningen kommer jag att ställa ut mina 10 favoritmålningar och det kommer att serveras livemusik ifrån mina personliga favoriter och mitt eget band The Three Flamingos.

Lördagen den 2 November, 15:00-20:00 livemusik och poesi 16.30-18:00

Jag jobbar dessutom ihop med en vän på en konstnärlig ide som jag anser är ibland det mest djärva och unika alltsedan Duchamp ställde ut en flaskborste och en pissoar på Bienalen i Paris i början på seklet. Om allt vill sig väl kommer denna ide att kunna presenteras på Vernissagen på Konstiga fönstret.

Mvh Johan Hamrin